Jag känner mig så förbannat ensamn. Jag har ta mig tusan inga vänner kvar. Som jag kämpaat för er, är allt det här tacket, betyder jag verkligen ingenting för er? Men det är bra att ha mig när NI behöver nått va?

Jag finns alltid där för er, ställer upp och vill er allt väl, jag är för snäll för att vara arg på erat rent utsagt fördjävliga beteende, jag är värd bättre än er, jävligt mkt bättre egentligen efter allt jag gjort för er, framförallt för dig!

Jag saknar dessutom er, mina skyddsänglar! Jag vet att jag aldrig kommer få den rellationen med någon annan, det var ni och inga andra. Jag minns er föralltid, ni kommer alltid vara en del av mig efter det ni gjort. Alltid kommer jag vara tacksam och minnas er med glädje, och smärta faktiskt för det var sjukt jobbigt inom mig.

Men det kommer bli ännu jobbigare nu, utan er, utan er föralltid :'(

Kanske har jag funnit honom? Han är underbar rent utsagt, men jag börjar tvivla på han, betyder jag inget mer än "när ingen annan har tid" för honom också? Hans vänner går alltid före.

Jag kan må hemskt, men när jag är med honom känner jag mig konstigt nog trygg, jag mår aldrig som när jag ligger i hans famn. Där är det tryggt, alla jobbiga känslor och tankar når mig då. Där kan jag bara vara jag, känns på hur det är att leva. För just nu lever jag knappt, jag sitter bara av en jävla massa tid och det kommer inom kort bli min död om inget händer, jag orkar inte ha det såhär. Varför?! Fatta jag behöver ER nu, mer än någonsin!

För i helvete, fattaa!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att gråta när det finns en riktig orsak är en sak, och det känns på nått sett mer accepterat ute i samhället. Men när man gråter och gråter för att det gör så fruktansvärt ont psykiskt, då är det jävligt.   Det har känns fruktansvärt mörkt många gån...

En liten flicka i världen ensam står, hennes hjärta är fullt av blödande sår. Ångesten i bröstet tynger henne hårt, hon vill vara lycklig, varför är det så svårt? Hennes kinder är våta av salta tårar, hon vet hur mycket hårda ord sårar. Hon var en gå...

Hur kunde jag tro att allt skulle bli bättre? FAAAAN ska det alltid vara såhär jävligt vet jag inte om jag vill leva mer?! :´( Jag orkar inte ha det såhär! Ingen förstår, ingen finns där... Ingen   Du gav mig hopp, men ett hopp som bara sprack! och ...

Om det nu ens är någon som ens läser den här bloggen??! (kommentera för fasan så jag vetXD ) så lär ni tro att jag är ständigt bitter på livet och världen utanför. Så är det inte, det vill jag poäntera. Men enligt mig är livet något som inte har vari...

Som en fjäril är du för mig.Vacker och fin.Med dina färgglada vingar omfamnar du mig.I mitt hjärta känns det som sommar och jag ler.Att jag äntligen funnit dig.   Jag älskar dina ögon,Jag älskar när du ler.Mitt hjärta det klappar,när jag ser på dej ...