Om det nu ens är någon som ens läser den här bloggen??! (kommentera för fasan så jag vetXD ) så lär ni tro att jag är ständigt bitter på livet och världen utanför. Så är det inte, det vill jag poäntera. Men enligt mig är livet något som inte har varit en dans på rosor direkt, fast när jag säger så kan jag även känna en skamkänsla, här sitter jag och klagar som egentligen har det rätt bra. Det finns såå många som har det så mycket värre. Men för mig är det här mitt liv, jag kan inte se utifrån någon annans liv, mitt liv är min verklighet och det är den jag har att tampas med. Sen lider jag självklart med alla er andra, menar inte så på något vis. Men mest att jag utgår ifrån mitt eget och mina föreställningar erfarenheter.

ibland känns livet så förbannat hårt, igår insåg jag för tusende gången att det här kommer bli svårt. Han kommr bli svår. Han är inte som alla andra, han är så mkt sitt eget liv, han är så han. Han är en stark människa med så många egna drömmar, starka värderingar och med en stark kraft att driva igenom det han vill. För honom är livet inte alls detsamma som för mig. Det skrämmer mig.

Det är så mycket som står i mellan oss, så mycket som skiljer oss åt.

Varför ska allt vara så kompliserat? Jag behöver någon att prata med nu, någon som förstår och kan råda mig i allt det här. Det bara snurrar i mina tankar, JAG VILL, tror jag, men jag är så jävla feg och det kommer inte funka, eller hur?

Men jag har aldrig kännt såhär förut, något inombords driver mig...

faaaaaan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att gråta när det finns en riktig orsak är en sak, och det känns på nått sett mer accepterat ute i samhället. Men när man gråter och gråter för att det gör så fruktansvärt ont psykiskt, då är det jävligt.   Det har känns fruktansvärt mörkt många gån...

En liten flicka i världen ensam står, hennes hjärta är fullt av blödande sår. Ångesten i bröstet tynger henne hårt, hon vill vara lycklig, varför är det så svårt? Hennes kinder är våta av salta tårar, hon vet hur mycket hårda ord sårar. Hon var en gå...

Hur kunde jag tro att allt skulle bli bättre? FAAAAN ska det alltid vara såhär jävligt vet jag inte om jag vill leva mer?! :´( Jag orkar inte ha det såhär! Ingen förstår, ingen finns där... Ingen   Du gav mig hopp, men ett hopp som bara sprack! och ...

Som en fjäril är du för mig.Vacker och fin.Med dina färgglada vingar omfamnar du mig.I mitt hjärta känns det som sommar och jag ler.Att jag äntligen funnit dig.   Jag älskar dina ögon,Jag älskar när du ler.Mitt hjärta det klappar,när jag ser på dej ...

Jag känner mig så förbannat ensamn. Jag har ta mig tusan inga vänner kvar. Som jag kämpaat för er, är allt det här tacket, betyder jag verkligen ingenting för er? Men det är bra att ha mig när NI behöver nått va? Jag finns alltid där för er, ställer ...